Aug 29, 2013


Norske semester del lV, dag 4

Haugfjell, last mountain before the border and a perfect spot to enjoy the last day of the holiday climbing tour

A new route on Storsteinsfjell followed by an endurance climb on Eidetind and then a solo race on Stetinds South pillar. 3 days of intensive climbing. So some small craging on this easy accessed north northeast wall makes a good plan. Only issue is last nights heavy raining, might be wet sort off

But, since I'm anyhow passing the place and the approach is done in about 10min walk, it's ok just to have a look see. Off course the main wall was still wet but since I have climbed the routes up there before I didn't mind just to look around a bit more. First finding a short boulder crack close to the path, suddenly the walk in had paid back!

A glance further down to the east turns out to have some interesting stuff as well. And a huge off width up the wall, quite short but still, I'm not a tall guy either...

At the base it sure feels small, specially after the last days climbs. But I pull out the gear and rack up. It will be fun I tell my self and start climbing the fist muddy meters. The crack is filled up with moss but a bit of cleaning and it will be fine. Up to a small roof which has this perfect hand crack that turns into a ring lock up to a free hanging ledge or something similar

Up the small corner I find myself pulling on moss, grass and bushes. Which all comes of when I rappel back to actually clean the pitch

Next one is a most interesting off width protected with a no#4 Camalot at the base before it gets to small, sending me on a 7-8 meter run out. I said its gonna be fun!

Again up on a ledge, big one this time, I walk over it crossing up to a small short dihedral that takes me up to the footpath descending from the summit.

Brutna Sällskap, 3pitches 6+

And just to the base of some established routes going up some nice cracks, left and right. So I climb both of them in turns, the right one turning out to be pretty stiff

Summit crack at Haugfjell, established since before

Rappelling back down to clean the last short pitch I only have to enjoy clogging the pitch back up. Climbing trip is over and done for this time

Easy descente down the ladders...

But still, a nice dinner waiting over at Anders and Merjas place! And then back to work, out on the slowly dissapering other story

Stetind showes it's best side

Haugfjell - You need
50mrope, 1set of stoppers, 1set of Camalots 0.5-4.0, 6-8QD's (Aliens and micro stoppers might be useful for some of the thinner crack lines)
Arriving from the Swedish side there is a small dirt roade turning to the left just after the wind turbine, follow this for about 200m, parking site. And then just follow the foot path, the wall is on obvious.
A full topo is found at, look for "dancing on the devils dance floor"

//S & S, a smile solves any problem, silence keeps you out at first place...


Aug 26, 2013

Stetind - Southpillar solo race

Norske semester del lll (dag lll)
Stetind - "the ugliest mountain I ever saw" a well known tale said by sir Cecil slingsby. Probably after failing to reach its very distinct summit

Stetind Northface, a demanding climb

I have climbed this peak in all kind of weather aspects, sun, mist, heavy wind and rain as well in clear sunny weather wearing only t-shirt and shorts
And the situation where the mountain is placed, just between the Lofoten islands and the higher peaks inland might be the cause of its hard to predict weather situation
Arriving Efjord is nowadays quite easy, at least if you have a car. Before the road and tunnel was built the only approach was by either foot or boat from Kjøpsvik. Probably more of an expedition compared to these days

After spending a brilliant evening and night under the north face of the mountain I had some quite relaxed plans for the next day, since the weather once again was said turning to bad. And, all the weather signs turned up as well, cirrus clouds followed by strong wind and dark big culumus clouds over land
But slowly they disappeared and the sky turned back to blue. Time to reconsider the planes!

The south pillar of Steind, which I had thought of as a good option came back to life. The longer and more difficult "devils dance floor" would be a more interesting route. But the pillar is the nicest climb on the mountain, keeping its grade mostly around UIAA 5, and much quicker to climb

Stetind South Pillar

After a quick breakfast I packed the sac a dos with a small selection of stoppers and cams and one single rope, just in case. Drove the car through the tunnel to the other side and headed off
The approach is very quick with a perfect path most of the way. Just before it takes off up the steeper part up to Halls fortop and Mysosten it makes a hard turn out left, with well marked cairns
Crossing the lower ampfi and just aim for the obvious pillar
Luckily I had just made it before two other parties, also was heading for the same route, a team of two and a team of three. So first in line so to speak!
The first pitches are quite easy, 4+ followed by some scrambling, so I decide to leave the rope in the sac. The next ones feel easy and comfortable as well so I just keep going on a nice phase, just enjoying the day. Climbing in only thights and t-shirt with a light breeze. Great day for this type of activity!
The angle of the pillar is never steep on the first part, just short sections, so it just keeps going and suddenly I arrive at the upper ampfi. A rock band were its possible to walk around it south face and of the route if needed
The next pitch is the crux of the whole route, a section with moves up to UIAA 6+. I decide to bring out the rope to protect the middle part, just in case. Wouldn't like to jump into the other teams belays unannounced sort of...!
It's about 15m with some harder climbing before it gets easier again and then the last pitch goes ok unroped again
Summit of Stetind, 3h from the parking to the top via south pillar

A look on the watch shows 3h from the parking to the summit
Then it's somewhat 2h scrambling/walk back to the parking, arriving just as the rain moves in. Just hoping that the other teams made it safe to the top as well...

The football field on Stetind summit

You need
1*50m rope, (2for full safety), a big set of wires, 1 set of cams, 8-10 QD's, or just a chalkbag and shoes...
No belays in place
Recommended, read the book Heaven takes all, Himlen tar alle. A great story about a couple during their climb of the peak
History the South pillar had its first FFA 1972 done by Lars-göran Johansson (who is running klatter och hogfjell) togheter with Håkan Bjerneld, källa Rafael Jensen

Link to Topo for the area, for a full guidebook, have a look at

-Hellre hugga i än bära ris på sin egen rygg

Aug 22, 2013

Eidetind full Traverse 5b

East face of Eidetind - rope solo - "Norske Semester del ll"



After a full days work out on Storsteinsfjell, I had a sleepin until 06:30, when the sun started to hit the window of the back of the car...nothing else to do then just 'getup!

A lazy morning, enjoying the lack of mosquitos and good coffey togheter witha good book.

But soon enough the weather aspect turned me into an other mood, the climbing one. So the car was suddenly packed and racked and I headed down south towards E-fjord and Eidetind.

With an other perfect day ahead, no clouds and still a lot of daylight, like 24h/ 24h I went for the classic Engelska Diedret. A 5+/5b route up the south face of Eidetind.

I had climbed this route a couple of times before but never to the top of the peak, making the full traverse of the mountain.

A very easy approach, compered to the one the day before, took me via an 30min walk up the base. Racked up and ready to go...

"Engelska diedret" le diedre Anglais, is to be found at the center of le photo


The climbing is very enjoyable, short sections of a bit of tricky climbing but mostly very relaxed and good protected, if you have the pro!

I hade planned light is right and just brought with me the most useful things

This five pitch route ends just when the wall lays down a bit and the rappel anchours is to be found a little more out to climbers right.

After the fifth pitch, which has a short thin section at the start up to a roof, the climbing gets just easier...and even more easy the closer to the summit.

Eidetind ridge a top of Dièdre Anglais


Finally up at the edge, the ridge climbs away loong and looks like a never ending story. But, once on it, it goes quite easy and quick.

At the top there is two options, return the same way and make some scrambling back down on the east side, or continue down towards the fjord

I choose the first alternative, since I just had one car and that one was parked at the E6 below the face.

2 short rappels and some down climbing trough the bushes and approx 2h later I stood solid at the European highway no6 again.


A great and interesting little expedition...

More info and topo at rock fax

You need

2x50m rope, if you abseil the route

1set of mid size stoppers, 1 set of cams up to no4 Camalot


4th and 5th belay station are fixed, as well as the rappel anchors for the normal descent. For the traverse bring some extra slings to leave in case of...

//Anbefall varandra sanning och tålamod. Utan tro och goda gärningar är människan tillspillogiven


Aug 20, 2013

Döda dièdres Sällskap, 300m 8repl, 7/A0

Norske semester 2013 del 1, Storsteinsfjell

Två dagar med bra väder enligt både och SMHI, visserligen föregått av några ostadiga dagar med både regn och säkert snö men bättre kan det knappast bli bland de Norska gränsfjellen. Som kanske är mest kända för sitt stabilt dåliga väder, och den fasta friktionsstarka graniten?

Med en sådan prognos så kändes det helt ok att hänga kvar i Abisko under två dagar, ta några löpar rundor, goda serverade middagar hos Anders och lite allmänt grejande. Utanför står Johans Passat, tankad och packad, klar för avfärd

Tidigare försök på Storsteinsfjell's nordvest vegg


Det utsedda målet är Storsteinsfjellet som ligger strax väster om Riksgränsen, men som lättast nås via en omväg över Narvik, E6an söderut och ner till Skjomdalen. Då har anmarschen plötsligt reducerats till minimala 9 fågelvägs kilometeroch 1000höjdmeter!

Vägen upp är närmast schweiziskt perfekt, förutom sista kilometrarnas grusväg, så där går det fint att passa på att sladda lite...

Dressed 4 success


Kommer fram till parkeringen på kvällningen samtidigt som molnen börjar skingras, perfekt!

Testar att gå ur passaten och gå runt lite, ingen mygg, lysande!

Börjar resolut att plocka ut klättergrejorna för att göra säcken klar för avfärd nästa morgon, då mer regnet, jippie!

In i bilen igen och så att säga avvakta läget...

Med ett regn som kommer och går så är det bara att smyga ut mellan skurarna och fixa lite middag i bakluckan. Vill sig inte bättre än att jag somnar med regnet smattrande mot vindrutan...

För att vakna vid tre tiden och kan konstatera att vädret vänt, stora blå luckor på himlen. Men det behöver säkert torka lite så jag vänder ner i lite mera sömn.

06:03 går reveljen och en timma senare marscherar jag iväg de första tre kilometrarna upp till Lossi hyttan

Revelj i Passaten

En stillsam morgon och endast ett par tältare syns till längs stigen. På dryga 30min har jag kommit upp till Lossi, så fullt 3km kan det inte vara funderar jag för mig själv, fint det för då är det närmare tillbaka också!

Som alltid, desto närmare målet desto krångligare sträckor. Terrängen är minst sagt kuperad men det är bara sista biten från Rienatchokka glaciären upp till västra Storsteinsglaciären som är svårforcerat.

Korsningen över själv glaciären är enkel då de sprickor som finns är väl tydliga och lätta att kringå. På fyra timmar har jag kommit mig fram till insteget

Sen återstår bara själva klättringen!


Försöker dra mig till minnes var linjen från ett tidigare besök går. Tror mig hitta linjen, men det som drar mest uppmärksamhet är några tydliga dieder formationer en bit upp på väggen. Om det går att trixa sig förbi starten så ser det formedabelt ut, minst sagt!

Efter att ha suttit och funderat en stund så har det bestämts som det verkar möjligt och mekaniskt börjar jag gå den sista biten upp till väggen, vars topp fortsatt ligger höljd i moln

Väl vid insteget så är det inte riktigt lika givet längre, de första 10-15m känns superhårda, men det antagligen bara för att allt känns så stort resonerar jag. Lite malplacerad långt från verkliga verkligheten...

Lösa block och stenar, men slutligen har jag tagit mig upp såpass att det är rådigt att göra en standplats. Framförallt börjar jag få slut på små cammar. Utan att ödsla onödig energi så juggar jag det mesta upp tillbaka

Sva, travers och rock'n roll

Dags för nästa som ser lite olustig ut, med lite löst grus på en sva platta men här och var dyker det upp nått att säkra i och stärkt efter ett par Piola sva turer nere i Cham så är psyket på topp. Och snart anar jag att det går att nå diedret

Ny standplats vid en bra hylla och efter lite knåpande har jag fått till två bra punkter, inte minst en perfekt bladbult som borde funka som ankare för nästa repa upp till diedret. Det här ska gå!

Tio meter ovanför standplats nummers tre så har dagen hunnit ikapp mig, miserabla säkringar, men lyckas i vart fall jämvikta 2 microkilar och ett par meter till så öppnar sig en fin finger spricka, som jag når efter några ångest fyllda ögonblick. Men nu ligger vägen öppen och strax står jag under ett gigantiskt snyggt dieder. Jag måste ha hamnat rätt resonerar jag men så ska det bara klättras upp...

Det visar sig vara en grym replängd, grym på alla möjliga vis. Mot både kropp och själ men tillika fantastisk klättring. Tyvärr lite blöt så här och var blir jag tvungen att vila/dra i några kilar. För kilar går det att pillar in, äntligen nästan var man vill!

Döds diedret avklarat

45m senare lyckas jag klämma mig över dieder kanten och få till en helt utbra. Och ovan, där fortsätter det bara.

Nått hundra tal meter upp ser jag toppen och det börjar infinna sig en viss toppvittring...

Lilla dödsdiedret, ren njutning...

Åtta replängder och sju timmar senare står jag lyckligt lottad på "toppen" och blickar ut över omgivningarna. Sista replängden gjorde allt för att hålla tillbaka med is och snöfyllda sprickor men fick även dem ge med sig.


Nu ligger östra Storsteinsglacären ståtligt utbredd under mig och tanken att bara gå av kammen känns ypperst lockande, i motsatts till att fira hela vägen ner tillbaka och tvingas lämna en ensenlig mängd kilar ytterligare

Frestelsen blir för stor och tyvärr börjar jag den mödosamma returen via vad jag skulle tro vara en snabbare väg hem...

Fem timmar senare, tillbaka i bilen så har jag skrapat ihop årets behov av rullande stenar och stenblock. Skulle visa sig att bara komma av kammen på Storstein var ett äventyr och namnet har fjellet inte fått av en slump fick jag skarpt erfara

Men klättringen var storslagen och västväggen på fjellet är precis så fin som den ser ut, fjellklättring när det är som bäst, norsk granit i midnattssol!

Solnedgång över Storstein

Efter midnattsmiddag blir det sovsäck som efterrätt...i morrn är en ny dag, nya möjligheter...

Åkte vidare söderut nästa morgon, mot E-fjord och långtur på Eidetind...häng med

Döda Dieders Sällskap 7/A0, 8repl

Brutal linje direkt upp mot huvud toppen av Storsteinsfjell, 1893m, toppar ut ca 50m t.h om högsta punkten.

Efter lite lös start och några diffusa sprickformationer klättra över ett sva parti utåt vänster med sikte på de uppenbara stora dieder formationerna som börjar två replängder upp

Korsa glaciären och sikta mot en stor vit fläck ca 50m upp, leden startar ca 50m t.v om denna

R1 Bortse från lite lösa block och följ några stora formationer som efter ca 20m övergår till ett par fina sprickor. 6, 40m

R2 Över ett sva parti, dåligt säkrat! dragning vänster med lite nedåt klättring vänster. 6+/R, 40m

R3 Växlande sva och sprickor men bra klippa, dåligt säkrad. Pitong 7-/ R, 35m

R4 Stora dödsdiedret. Brant diederformation som bara blir brantare. Bra säkrat men mest mellanstort och små kamkilar 7/A0, 45m

R5 Lilla dödsdiedret. Efter en tunn start avtar svårigheterna över ett sva parti. När dieder åringen blir vertikalt, verkar ofta vara blött också, så finns en genväg upp en brant fin dubbelspricka/flak t.h. Pitonger en route 6+, 40m

R6 Topprusdiedret. Njutningsfull sprick och diederklättring när det är som bäst. Rakt upp bara. 6, 50m, pitonger

R7 Istid, Fortsättningen av en fjälltur, lättare terräng som bäst klättras på svaplattan t.v 5, 30m

R8 Snölabyrinten. Utstegsreplängen över blockning terräng men med några fina passager. Sikta på ett par sprickformationer högst upp, en Bong fixad för standplats. 5, 30m

Inga fixade standplatser förutom några slagna pitonger

Några fixade pitonger en route


2*50m rep

Camkilar, Alien blå-röd dubbla set, Camalot 0.75-3.0 dubbla 0.75-2.0

Kilset 1-8, microkilar

1-2# knivblad, pitonger



//Solen, är bara en bild på himlen i vansinnets utmarker. Precis som själva döden, en förutsättning och början av ett nytt liv


Aug 5, 2013

Ultimate Classic - Nygrens led

Kebnekaise Nordtopp, snart Sveriges högsta topp?!

Nygrens led går till höger om snöfältet (Nygrens triangel, som är ett fint skidåk)

Med den fart som dess granne, Sydtoppen, smälter av så kommer det inte att vara många år innan skaran av folk får börja ta sig an den ytterst spektakulära och luftiga traversen över till Nord

Förra året mättes Sydtoppen upp till 2101,8m, i år så står den redan på ca 2101...hmm

Kammen mellan Nord- och Sydtoppen

En ledig dag mellan två jobb och väcker klockan ställd på 05:05, planer för att göra stordåd bland fjällen och den klassiska "vargryggen" med start vid Toulpagorni och avslut via Kaskasepakte och Liljetoppen

04:30 vaknar jag av att det slår hårt av regn mot fönstret, klockan 04:45 vaknar jag av att sänggrannen vräker sin stora hydda mot mig och jag i panik försöker vältra tillbaka den massiva oformliga kroppshyddan, utan framgång. I skräck sträcker jag mig uppåt och inser att jag drömt! Och att regnet slutat och några blå luckor syns redan på himlen, gasen i botten!

Ner till frukost och just som kaffet avslutats så fylls himlen av svarta moln och regnet drar in igen, jippie!

Efter en lång utdragen petit déjeuner så slängs handduken in och vi vandrar moloket ut på trappen. En joggning runda planeras i stillsamhet istället.

Men velandes vid säcken så har jag plötsligt packat ner isyxa och skärm och istället för Tarfala så går benen mot Jökelbäcken och ... nånting annat. Slutar med att jag efter 1 1/2h står vid insteget till den klassiska "Nygrens Led", en alpin klassisker. Utan någon större svårighets grad, men nog så intressant och en fin avkoppling i bergen dessutom slutar den på vad som snart kommer vara Sveriges högsta punkt!

Efter lite samspråk med några bekanta som jag träffar på som är ute på tält runda, gemensam fika och lite livs njutning så hastar jag vidare uppför ryggen. Spekulerar i att det ska ta 20min, Olhen kontrar med 32... Men lyckas efter lite konstiga vägval kvala in på 27min upp till topps, 400höjdmeter och grad -IV, med några lite halvkänsliga passager som kräver att hugga några steg på is/snö. Upp över kanten visar sig vara väldigt enkelt, upp i dimman

Och då topp kammen är avsmält så får jag användning av mina superlightade cramponger, jeess.

Snabbaste stegjärnen på marknaden?


Joggning över tillbaka mot Syd och nedför Östra leden innan jag kan veckla ut skärmen och flyga ut i turbulensen för en 10min flygretur, 3.5h t-o-r...ännu en ledig dag på jobbet!



Isyxa, 3-6 mellan stora kilar, 2-3 camkilar, rep 30m

Inga standplatser och några fasta pitonger en route

//All skönhet är från himmelen ett lån


Aug 4, 2013

Fidel Fiasco / les diamonds du President

Blaitiere - no fiasco on Fidel

Great views on Blaitiere

With only single days in between work Plan d'Aiguille and Blaitiere is a good choise. Straightforward approach, no glacier crossing and not even necessary with crampons

A thing to bear in mind though is that most of the routes are quite long time since they were put up, so beware the gradings! A 6c Piola route, it IS a ruff 6c...

Anna Backlund on second pitch of Fidel Fiasco

We headed for the long and persistent "Fidel Fiasco" 350m, ED sup/VIb or modern 6C, only broken up with a short 4+, otherwise sustained climbing, mostly in cracks but with a most interesting crux part over a steep slab. A route not to be missed!

A Backlund in the corners and cracks mood, Fidel Fiasco, 6C

A Backlund following the cracks on Fidel Fiasco

Sensitive climbing on the slabs of Fidel


An other excellent but less climbed route is the "old Wave", which I guess is named after Ringo Stars 9th studio album

First climbed July 1976/1977; Rick Accomazzo, Mike Graham, Rob Muir, TD 5.10, read more here

In the Piola topo the route is called “Les Diamants du President", TD/V+ 180 m, 1e asc:Thierry Rus/Pascal Strappazzon le 19 Setembre 1985

Some kind of mixed up is probably done, but it's still a nice route

As it says in the Topo:

-Tres belle voie ouverte uniquement a l’aide de coinceurs. Soleil rare

And the big chimneys explains the reason for the lack of sun for sure!


Blaitiere and Pilier Rouge, the Old Wave is in the shade to the right in the picture
Jaming on trough les Diamonds, Ari V climbing

Cracks and Chimneys, a route for a President

Santa Ari arriving through the chimney!

R B for the routes

Fidel Fiasco, good fixed belays


Set of nuts, small wires is a good complement

Set of Cams double of Alien Green-Red

Set of Cams 0.75-3.0 Camalots

7-10 QD's

2*50m rope, with 2*60m the rappels are quicker

Descent same route

"Les diamants", ok fixed belays, route no 140

Set of nuts

Set of cams Green-Red alien, 0.75-4.0 Camalot, double of mid size?!

2*50m rope

Descent down Majorette thatcher


//En gång tala och därmed bliva, är bättre än 100ggr tala